Kvinnorna i superhjältevärlden som vi ser den idag är inte många. (Jo, på senare år, jag vet!) Serieförfattararen Gail Simone uppmärksammade detta redan 1999 att många kvinnliga karaktärer fråntogs sina krafter, mördades och försvann. Ofta i syfte att stärka de manliga karaktärerna. Det är basen till denna bok.
I Undervärlden, i Dödstad, samlas en grupp kvinnor en bar för att dela sina historier. Fast de är frusna i tiden, i de kläder och känslor de hade när de dog, så vill de återta kontrollen genom att berätta sin historia med sin röst. Det är kvinnorna som har huvudrollen och här får vi möta fem av dem..
Välkomna till Hell hath club.
Det är rått, bittert, humoristiskt och en rejäl känga till männen som dödade dem. En del blir återhämtade ”räddade” upp till livet igen, för att återigen bli dödade och återförda till dödens stad.
Det är en välskriven och annorlunda bok. Språket är rappt, hårt och direkt. Jag gillar hur hon mejslat fram karaktärerna, som inte alltid är oskyldiga offer, och miljöbeskrivningen är tydligt. Man ser riktigt möglet, mörkret, det nedgångna och risiga. Dödstad. Ett skickligt uppmålat universum med mycket svärta.
Detta är den andra delen i serien om Spökkameran. Jag har läst del 1, och den kan du läsa om här; Prästgårdens hemlighet.
Vanessa och hennes pappa ska fira nyår på Gotland tillsammans med Martin och hans familj. Även Abbe är med. Abbe som hon numer kallar för ”pojkvän”.. Det stället de ska bo på är hemsökt, sägs det. Vanessa hoppas att hon kan få nåt på film igen till sin Youtube. Allt blir lite värre än hon tror. Efter en utflykt i Lummelundagrottorna och trots Martins mamma protesterar ger de sig ut på en ödslig väg för att se om de kan få en skymt av det sägenomspunna Marteboljuset.
De får se ljuset! När det passerat bilarna så är Martins lillebror Magnus borta!!
Polis, Missing people, och ingen som tror på dem när de säger att det är ett spöke som tagit Magnus. Det är kanske inte så konstigt, men det innebär att allt hänger på Vanessa Abbe och Martin. Och då försvinner papporna också!
I Texas går Leija och hjälper sina föräldrar på ranchen samtidigt som hon drömmer om kelternas magiska land, Irland. En dag får hon möjlighet att faktiskt resa dit!
Hon välkomnas av Fionn och hans familj, som verkade veta om att hon var på väg och väntad. Eftersom de utstrålar trygghet så stannar hon hos dem. Hon känner sig märkligt dragen till sonen Eamonn som följs av sin själsbroder Garbhan. Inom famlijen sker ofta en tyst kommunikation, som Leija märker av men inte kan förstå. Det är mycket som sker som är så naturligt, men ändå lite märkligt.
Det föds ett alldeles speciellt föl bland familjens hästar, det lyser med ett blått sken i bläsen när Eamonn klappar på det. Det är tydligt för Eamonn att det är hans uppgift att skydda det. För att veta vad som är så speciellt med just detta fölet och hur han ska skydda det, måste han besöka ”den vita staden” och tillsammans med Garbhan och Leija ger han iväg till Sverige och Visby innan de åker vidare till Hällekis vid Vänerns strand. De blir förstås både jagade av någon och skyddade av någon annan. Ska de klara sig?
En mycket intressant debutbok fylld av äventyr, vänskap, kärlek, magi, alver, folktro och sägner. Och har inte varje sägen ett uns av sanning i sig?
Boken är utgiven hos Vulkan Media ISBN 9789189179462
Agnes är en tjej i 20 årsåldern som inte mår bra. Hennes mamma tycker att hon är lat och oduglig och tjatar rätt mycket på henne om det. (Mamman beskrivs som en omtänksam barnmorska, så jag blir rätt arg över att hon inte tar sig tid att se och lyssna på sin dotter)
Agnes jobbar hos Hans. Både i hans restaurang och när helst han vill det. Han utnyttjar henne sexuellt, både för egen del och ibland lånar han ut henne till sina bekanta. Det började när hon var tolv och han har hotat henne sedan dess. Han har ju filmer att visa på hur hon ”njuter”, så hon upplever att hon inte har något val än att stå ut och gå med på vad som helst. Det är destruktivt och leder till självskadebeteende och det enda hon vill är att någon ska se henne. Om än bara de äckel som tar henne. Hon får ett tips om en hemlig facebookgrupp, Ullsaxen, en digital terapigrupp, där endast utsatta kvinnor får vara med. Där vågar hon för första gången berätta om vad som hänt. Strax därefter påträffas Hans död, naken och stympad, men en blodig ullsax bredvid. Detta är bara det första offret av flera män som begått svår övergrepp mot unga kvinnor.
På flera sätt är kollegorna i Visbypolisen inblandade och de aktiva poliserna som får jobba med fallet blir allt färre, men de jobbar för fullt för att hitta mördaren. Det blir lite grötigt och lite för nära inpå polisgruppen. Märkligt att alla känner alla, men ingen har sett något, lixom. Parallellt med spaningarna på Gotland pågår en ny rättegång kring våldtäkten av ena polisen, Jarita, där mannen blir friad. Det hade kanske varit bättre för honom att sitta fängslad?
Maria Wern har löst många brott i Visby genom åren, detta är den 21 boken på 20 år. Det är som alltid lika välskrivet i både spänning och miljöskildringarna. Det är en otäck berättelse om unga kvinnors utsatthet och rättssamhällets stora brister. Det räcker sällan att kvinnorna berättar att de varit utsatta. Blåmärken, svullnader och brutna ben är inte alltid tillräckliga bevis.
En obehagligt bra bok som blev ruskigt aktuell här i veckan med det tillslaget som polisen gjorde i ”Operation Torsk” i Stockholm. Är det inte dags att ge offren en plats i rättsrummet?
Mia ska snart fylla fyrtio. hennes vardag är inrutad och går på rutin. Sedan hon tog studenten har hon har hängt ihop med Torbjörn och tillsammans har de dotter; Frida. Relationen är i rejäl obalans. Hon jobbar som förskollärare men där känner hon sig motarbetad och mobbad av både chefen och kollegorna. Kraven på Mia är stora. Från maken, svärmor, mor, dottern och arbetskamraterna. Hur hon än gör räcker hon aldrig till. En dag säger kroppen stopp och hon klarar inte att gå upp ur sängen. Utbrändheten är ett faktum.
Tur att hon har sin bästa vän Serena att prata med. Serena ger henne en matlagningskurs i present och det ger Mia en fristad. En plats där hon inte behöver vara förskollärare, mamma, dotter eller hustru. Utan bara Mia! Det är också Serena som hjälper henne att ta kontakt med facket för att få hjälp med jobbsituationen. En sån där vän är guld värd.
Klarar Mia av att komma tillbaka? Kommer familjen till insikt om hur hon mår? Får hon ordning på jobbsituationen och den där killen med snygga ögon på matlagningskursen. Vad händer med honom? Detta är bara första boken i en trilogi. Jag är nyfiken på vad som händer sen. Tur att jag har alla tre böckerna här och väntar i min bokhylla.
Känslan av att inte räcka till känner mer än väl igen mig i och som jag och många med mig inte reflekterar så mycket över. Allt ska ju göras och om inte jag gör det så blir det inte gjort. Om vi istället försöker släppa lite måsten och sänka kraven och fokusera på att andas och leva, inte bara överleva, så blir vardagen mycket lättare att ta sig igenom. Tror jag. Men det är lättare sagt än gjort- jag vet. En bra bok som ger mig mycket att tänka på, för egen del.
På bokens framsida kan man läsa titeln som ”Ovuxna människor” och det tycker jag är en mycket bättre titel. Jag upplever huvudpersonen Ida som otroligt omogen!.
Boken utspelas under ett par dagar i stugan på landet med mamma och hennes nya man, lillasyster Marthe och hennes sambo och hans dotter Olea. De ska fira mammans 65årsdag.
Ida är 40 år och har aldrig haft ett seriöst förhållande. Nu har hon varit hos läkaren för att få några ägg infrysta så hon kan få barn sen, när rätt man kommer. Hon bubblar av glädje att få berätta för sin syster, men när Marthe berättar att hon är gravid så rasar allt för Ida. Hon känner sig otillräcklig och avundsjuk. Ju längre dagen går så ser hon att Marthes familjelycka inte är helt tät. Hon drar inte jämt med bonusdottern och Ida får för sig att Kristoffer är intresserad av henne! Hon säger massa dumheter för att försöka sabotera de andras lycka. Att försöka sno barnets uppmärksamhet från sin syster. Eller försöka kyssa hennes sambo? Men när barnet nästan drunknar så brister det mesta.
För att hon är sur över att de har målat om stugan utan att fråga henne. Eller köpt nya möbler! Hon är ju nästan aldrig där. Alltså.. Boken är hyllad för språket och den raka berättelsen. Jag vet inte… Jag blir bara så arg över hennes egen inskränkthet och låsningar. Egoistiskt och elakt. Jag är glad att det är en kort roman, för jag tycker inte den var sådär jättebra.
Året är 1741 och i Dåvedshult, Ekeberga socken i Småland jobbar Sissel som piga men drömmer om en annan tillvaro. Även om gårdens mor är en vänlig själ, så är jobbet hårt. Under midsommarnatten så vänslas hon med drängen Eskil, från en av granngårdarna. På den tiden var det inte lagligt att ha intimt umgänge om man inte var gift. När det framkommer att Sissel är ’på det där’ viset, ställs de inför tinget för otukt och lönskaläge. De döms därtill till att gifta sig och att Sissel flyttar in hos honom i torpet han har. Under denna tiden pågår ett bygge i området, det som senare skulle bli Kosta glasbruk. Eftersom Eskil visar sig vara skicklig med timmer så jobbar han sig upp på bygget och blir inom ett år timmerman. Detta är inte till allas förnöjsamhet. Efter en dramatisk förlossning får de sitt barn och de lever sitt liv. Det är ett krävande liv som balanserar på den kristna tron och gammal folktro. Mellan böndernas rätt att avkräva dagsverken, glädjen att skapa eget och så det att leva i fattigdom. Mellan manligt och kvinnligt och ett samhälle i förändring.
De lever ett kärleksfullt förhållande och de kämpar för sin familj på olika sätt.
Boken är skriven på dialekt, det känns helt rätt att det är småländskt talspråk. En del gamla, konstiga ord, men det är enkelt att förstå betydelsen. (testa mig inte, jag är nöjd!) Och oxögat – det har en koppling till glasbruket. En mycket fin bok, en tidsresa och en kärleksfull tillvaro att ta del av.
Bok två börjar precis där bok ett slutade. Det gillar jag! Så har du inte läst bok ett- gör det först. Och det finns en viss risk att du tycker att jag förstör spänningen om du inte har gjort det. Men vet du vad? Detta är en recension på del två!
Iallafall…
Allt är kaos. Vårt team har förändrats, några dog i förra boken, däribland den åldersstigne kapten Lundegard. Det ledde till att kapten Porter nu är bas för teamet. Det har tillkommit några nya personer och hela kemin i gruppen förändras.
Vulkanen Olymps Mons på Mars har märkliga utbrott som ställer till med oreda över hela universum. Den sprutar ut antimateria. Men hur ska de få stopp på den? Risken att universum försvinner helt är så stor att jordens samlade regering och det intergalaktiska handelsförbundet helt förnekar det. Det gör det hela lite svårare att jobba för att förhindra det som ser oundvikligt ut. HUR ska man stilla en aktiv utomjordisk vulkan så den inte raderar hela mänskligheten, oavsett vilken planet de bor på?
Teamet kämpar på och hamnar i märkliga situationer. Raavu och Veronica är sambos, men jobbar han inte lite väl nära Medéa? Hon som är supermodell från Mars, gör Veronica galet svartsjuk… Mitt i all kaos, som inte så många mer än teamet känner till, så ska de ordna höstbal på California space center. Det blir ett trevligt avbrott att fokusera på dans, dekorationer och fina kläder även om dansen blir lite mer intensiv än den brukar.
Och vad som händer på Venus, stannar på Venus- eller hur? Även om det är svårt att dölja att Harvey och Cordelia låtsades vara gifta. Och att några monarker från Neptunus försökte ta livet av Kapten Porter!
Jag saknar lite miljöbeskrivningar och dagbokskänslan jag gillade så mycket med första boken, är inte kvar. Men det gör inte så mycket, för berättelsen flyter bra. Jag är rätt nöjd med hur det utvecklar sig, på det personliga planet för Veronica. Men jag är inte riktigt nöjd med att det blir en låååång väntan på del tre i boken.
Boken är utgiven av Visto förlag ISBN: 9789178851805
Pärlsystern, CeCe, är den 4 systern som kom till Atlantis. Bara ett par månader efter Star, så de har levt ett symbiost liv. CeCe har pratat och Star har stått i skuggan. Efter Pa’s död tog Star tag i sitt brev och hittade sina rötter och även en ny familj, en man att älska och ett eget ljus att stå i. CeCe som alltid har varit den som fört Stars talan, blir rotlös och vilsen. De bor i London, efter att Cece fått en massa pengar i arv och köpt en lägenhet där. Hon skulle plugga konst, men kände sig bara utanför och okunnig. Hon kunde inte anpassa sig till lärarnas tyckande och när så Star gav sig iväg så rasade allt. Hon bestämde sig för att dra till Thailand för att komma bort från allt. Med sig i bagaget har hon brevet från Pa och som säger att hon ska leta upp Kitty McBride.
I Thailand möter hon Ace, en stilig yngling som håller sig på sin kant, men bjuder in henne att bo i sitt hus. De kommer varann nära, men han vägrar berätta något om varför han är där. Han hjälper henne i sökandet efter sina rötter och hon bestämmer sig för att fortsätta resan mot Australien, där hennes saga verkar ta sin börjar. När hon landar möter hon Chrissie som hjälper henne på alla sätt hon kan. Kan hon fylla saknaden efter Star? Resan går långt norrut, till Alice Springs och Broom. Det som en gång var pärlfiskarnas hemmahamn har kopplingar till CeCes eget liv. Hennes möte med Ace genomsyrar hela hennes vistelse i Australien och frågan är om hon kan hitta tillbaka till sin lust att måla?
Kitty Mc Bride är från Skottland och hennes far är pastor. Han skickar iväg henne som kammarjungfru till en socitetsdam som ska åka till Australien för att hälsa på sin syster. Systern har två söner, Andrew och Drummond. De är enäggstvillingar vilket de gärna spelar på. Hon faller handlöst i den ena, men gifter sig med den andra. Det låter superdumt, jag vet, men det finns gott om anledningar till det. Andrew är en av pärlfiskarnas största ägare och tillsammans med honom får Kitty en son. När Andrew, Drummond och deras far omkommer så är det sonen som ärver allt. Och Kitty blir förmyndare för hela imperiet. Hon driver det att bli ännu större tills sonen blir 21 och ska ta över. Frågan är om Andrew verkligen dog? Kitty lever till hon blir riktigt gammal så det blir rejäla tidshopp i hennes berättelse. Snyggt vävt!
Det är en bok med många vändningar och det är svårt att sluta läsa. Jag gillar känslan när varje ny människa som introduceras i handlingen kan vara Ceces släkting. Det är mycket australiensisk ursprungsberättelse, om hur de vita männen kom och tog över för urbefolkningen. Slavhållandet. Orättvisor. De kristna missionsstugornas arbete och självklart så finns det verkliga kopplingar till personer, händelser, myter och annat även i denna boken. Dessa kan du läsa om här, om du vill. Eller vänta till efter du läst boken. Jag tycker att det är intressant att kunna läsa om den verkliga historien.
Efter tio års total frånvaro från Forsberga, den lilla orten där Alexandra är uppväxt, måste hon åka tillbaka. Hennes mamma är sjuk och det är del att ta tag i. Barndomsvännerna Kim, Patrik och Daniel möter upp och finns vid hennes sida, på olika sätt.
Kim och Patrik är gifta och väntar barn. De har aldrig släppt taget om Alexandra och är nog de ända, förutom hennes mamma som vet vad som verkligen hände. Daniel har ingen aning om varför hon åkte och nu slår blixtar åter mellan de två. Som innan hans bror Adam klev in och tog Alexandra ifrån honom. Men nu är Adam död, sedan länge.
Alla i samhället vill inte ha henne tillbaka. Någon anser att det där som hände då, för tio år sedan, är hennes fel. Bit för bit kommer sanningen upp till ytan och den är som så ofta annars, inte riktigt som man tror. Känslor är svåra, särskilt när de är en ärvd konflikt inblandad..
Det är en fin bok fylld med känslor av vänskap, trygghet, osäkerhet och ångest. Och hett sex! (De sidorna skumläste jag generat, ? faktiskt)
