Oscar kallas även Äggskalle. Han har cancer och boken är hans berättelse om de sista dagar, ett helt liv!
Han bor på sjukhusets barnavdelning tillsammans med Bacon, Einstein, Popcorn och Peggy Blue. (Vad de har för sjukdomar får du läsa dig till. )
Läkaren är ledsen, föräldrarna är ledsna och alla sköterskorna, utom Mamie-Rose. Hon som har tävlat i fribrottning och är nära kompis med Gud. Hon får Oscar att leva som om varje dag var ett år. Och att varje dag skriva ett brev till Gud och berätta om sina tankar. Och be om en önskning- bara en om dagen.
Det är en bitvis rolig, fantastisk, sorglig bok om döden, livet, kärlek och vänskap. Att försonas med känslan och förlåta andras känslor.
En bok om att fundera över, på vad som är viktigt- egentligen.
En jättefin bok, som jag hittade på sjukhusbibliotekets hylla för utrangerade böcker..
John är ingenjör och skapar mekaniska uppfinningar och han är jagad och försvinner när hans luftskepp skjuts ner. Malkin, en räv som han skapat, kommer undan och springer för att leta reda på Johns dotter Lily, som bor på ett fint flickinternat där hon inte trivs. Hon får inte ens använda sitt riktiga namn! Räven är jagad av två män med spegelögon, de är hybrider; Hälften människa, hälften maskin. Malkin blir skjuten men räddas av urmakarens son, Robert. Tillsammans letar de reda på Lily som nu svävar i livsfara. När hon upptäcker att hennes nanny är på skurkarnas sida blir hon riktigt rädd! Hon vet ju inte ens vad det är de letar efter!
Tillsammans ger sig Lily, Robert och Malkin iväg till London för att söka upp hennes gudfar Silverfisk och hon hoppas att få hjälp där. Det blir en jakt över England som slutar i Londons finare kvarter. Mycket luftskepp, förödelser, sorg, svek, vänskap, mekaniska vänner, mekanimaler och oväntad hjälp och oväntade fiender. Och det som du håller närmst hjärtat kan vara det som alla letar efter. Hur ska man kunna skydda något man inte vet var det är. Eller VAD det är?
Detta är den andra delen i serien om Spökkameran. Jag har läst del 1, och den kan du läsa om här; Prästgårdens hemlighet.
Vanessa och hennes pappa ska fira nyår på Gotland tillsammans med Martin och hans familj. Även Abbe är med. Abbe som hon numer kallar för ”pojkvän”.. Det stället de ska bo på är hemsökt, sägs det. Vanessa hoppas att hon kan få nåt på film igen till sin Youtube. Allt blir lite värre än hon tror. Efter en utflykt i Lummelundagrottorna och trots Martins mamma protesterar ger de sig ut på en ödslig väg för att se om de kan få en skymt av det sägenomspunna Marteboljuset.
De får se ljuset! När det passerat bilarna så är Martins lillebror Magnus borta!!
Polis, Missing people, och ingen som tror på dem när de säger att det är ett spöke som tagit Magnus. Det är kanske inte så konstigt, men det innebär att allt hänger på Vanessa Abbe och Martin. Och då försvinner papporna också!
Bok två börjar precis där bok ett slutade. Det gillar jag! Så har du inte läst bok ett- gör det först. Och det finns en viss risk att du tycker att jag förstör spänningen om du inte har gjort det. Men vet du vad? Detta är en recension på del två!
Iallafall…
Allt är kaos. Vårt team har förändrats, några dog i förra boken, däribland den åldersstigne kapten Lundegard. Det ledde till att kapten Porter nu är bas för teamet. Det har tillkommit några nya personer och hela kemin i gruppen förändras.
Vulkanen Olymps Mons på Mars har märkliga utbrott som ställer till med oreda över hela universum. Den sprutar ut antimateria. Men hur ska de få stopp på den? Risken att universum försvinner helt är så stor att jordens samlade regering och det intergalaktiska handelsförbundet helt förnekar det. Det gör det hela lite svårare att jobba för att förhindra det som ser oundvikligt ut. HUR ska man stilla en aktiv utomjordisk vulkan så den inte raderar hela mänskligheten, oavsett vilken planet de bor på?
Teamet kämpar på och hamnar i märkliga situationer. Raavu och Veronica är sambos, men jobbar han inte lite väl nära Medéa? Hon som är supermodell från Mars, gör Veronica galet svartsjuk… Mitt i all kaos, som inte så många mer än teamet känner till, så ska de ordna höstbal på California space center. Det blir ett trevligt avbrott att fokusera på dans, dekorationer och fina kläder även om dansen blir lite mer intensiv än den brukar.
Och vad som händer på Venus, stannar på Venus- eller hur? Även om det är svårt att dölja att Harvey och Cordelia låtsades vara gifta. Och att några monarker från Neptunus försökte ta livet av Kapten Porter!
Jag saknar lite miljöbeskrivningar och dagbokskänslan jag gillade så mycket med första boken, är inte kvar. Men det gör inte så mycket, för berättelsen flyter bra. Jag är rätt nöjd med hur det utvecklar sig, på det personliga planet för Veronica. Men jag är inte riktigt nöjd med att det blir en låååång väntan på del tre i boken.
Boken är utgiven av Visto förlag ISBN: 9789178851805
Åh vad jag tycker omslaget är snyggt, men det ser ut att vara en läskig bok. Det lovar jag att den inte är!
Alicia är en tjej som är allergisk mot solljus. Hon flyttar runt mellan små fallfärdiga hus med sin morbror. Hon får inte gå ut. Hon får inte prata med någon och om det kommer någon och pratar med morbrodern, så dröjer det inte lång tid tills de flyttar till ett nytt ställe.
En dag när hon sitter inlåst i sitt rum, så händer något konstigt. I all frustration där hon sitter lutad mot dörren, så ramlar hon bakåt. GENOM dörren. Hon kan inte ta sig tillbaka och nu kommer morbror hem. Hon ser en låda i rummet som hon gömmer sig i. När lådan öppnas så är hon någon helt annanstans. Hon förstår inte! Var är hennes morbror?
Istället är hon på Minerva, en skola för magiska varelser; Vampyrer, varulvar, älvor, troll, demoner mm.. Det finns olika elevhem, och hon hamnar förstås i ”fel” del. Tillsammans med den pladdriga Celina får hon lära sig varför hon inte tål solen. Hon är faktiskt vampyr! Och det finns någon som vill se henne död och det med hjälp av någon som är inne på skolan.
Det finns rätt många drag som påminner om Harry Potter. Den övernaturliga världen som finns parallellt med den mänskliga, de olika motsättningarna mellan elevhemmen, skolkampen, den säregna idrotten, hotfulla lärare och en huvudrollsinnehavare som inte vet om sin bakgrund. Och det är hon som är utsatt, hotad och med hjälp av en märklig sammansatt grupp så tar hon sig an alla faror som hotar. Det är en bra bok. Jag tappade tråden några gånger, men om det är en brist i berättelsen, eller i min något stressade hjärna tänker jag låta vara osagt. Boken vänder sig kanske främst till unga vuxna, men jag tyckte om den.. Och jag gillar att slutet nästan lovar en ny bok!
När Per på jullovet i nian delar ut brev åt Posten ser han i en trappuppgång namnet I.Tjej. Han fnittrar och tycker det är lite kul att det bor ’en tjej’ där. Bakom honom dyker två stora ungrare upp, Laszlo och Istvan Tjej. Det är deras lägenhet och de är inte lika roade.
Istvan och Laszlo tar Per under sitt beskydd och han får hjälpa dem att räkna pengar. Det har de gott om, och han får snabbt lära sig det där med falsk bokföring. Per frågar inte varifrån pengarna kommer, han tjänar bra och kan smussla undan lite extra åt sig varje gång han räknar. Det gynnar dem alla. Många olika uppdrag får han åt de ungerska gangstrarna. Han får bland annat spela Bartok på piano för dem flera gånger i veckan. Och ta deras systerdotter Szofia på date. En CP-skadad brud som är ruskigt rapp i munnen.. Det blir inte riktigt som han trott, men han är rätt nöjd ändå- tillslut. När han ovetandes dras in i en av landets största kupper så blir han rädd för första gången. Han flyr undan polis och gangsters, till föräldrarnas stuga. Kommer han klara sig fri?
Boken är skriven som en minnesbok (av författaren Per?). Ungefär som : Detta hände men är så osannolikt att ingen skulle tro mig om jag berättade.. Jag gillar stilen! Spänningen är stor och även om det handlar om en gemytlig gangstervärld, så är den förlagd till 60-talet. Skriven för läsålder 12-15 år.
Miranda tillhör skogsfolket i norr, men ända sen hon var liten har hon tillsammans med sin pappa varje sommar tagit sig till havet i söder för att fiska pärlor. Trots att en roshaj tog hennes ena arm för många år sedan är hon den bästa pärlfiskaren. När hennes pappa försvann så fortsatte hon besöka hamnen, där hon får hjälp av båtägaren Marko. Denna sommaren har han med sig Syrsa, som han lämnar till Miranda att lära upp. Mot Mirandas vilja. Även Syrsa förlorade sin arm till en roshaj när hon var liten och hon hittar pärlor där ingen annan gör, men hennes teknik är annorlunda.
Varje generation får ett upprop av drottningen att hitta Ögonstenen, den ultimata pärlan som inte lämnar något annat att längta efter. De som känner sig manade går helt upp i jakten och ingen kommer någonsin tillbaka. Nu när uppropet kommer är Miranda kallad. Hon tar med sig Sysra som skydd, för legenden säger att ett medföljande barn skyddar mot förbannelsen.
De ger sig iväg och stöter på Iberis, som är besatt av ögonstenen. Hon ställer till med trubbel och de två flickorna skiljs åt. Färden går inte åt det håll Miranda tänkt sig och vad är det egentligen som hon längtar efter?
Det är en fin berättelse med vackert språk. Om längtan, begär, vänskap och vad som egentligen är viktigt här i livet. Jag ser så fram emot att få läsa fortsättningen. Detta är del ett i Legenden av Ögonstenen, det finns tre till. Fågeltämjaren, Bergsklättraren och Segraren. Det är en bok i genren 9-12 år, men den passar bra för alla som gillar en fantastisk berättelse.
Året är 2179. Jorden består av fem länder och en regering. Och det är slutgiltigt bevisat att det inte finns något utomjordiskt liv.
Veronica Harrington är 18 år och har jobbat på California Space Center i fem år. Hon är något av ett underbarn och läste medicin på universitetet innan hon togs in på centrat som en skyddsling av kapten Lundegard. Han är trots sina 89 år inte ens är i närheten av pension. I teamet ingår även Aaron, en dryg kille några år äldre än Veronica, han är missnöjd med det mesta hon gör. Tillsammans åker de tre på en hemlig expedition ut i rymden. De ska smyga sig utanför den tillåtna gränsen, bortanför månen, för att ta prover på en av Jupiters månar. En enkel resa på tre dagar. Dit, ta prover och åka hem.
Det går inte riktig som de tänkt sig.
De hamnar i en kometstorm och blir räddade av ett annat rymdskepp, under kapten Porters ledning, en bister man som inte tycker om att ha extra passagerare. De olika besättningarna får under inga omständigheter bli vänner. Hur kan man inte bli det, när man lever tätt ihop?
Vårt team möter något de inte trodde var möjligt! Raavu, från Saturnus, Auriga från Mars och Cordenie från Jupiter. Tillsammans med Gina, Harveey och kapten Porter från Jorden. De är precis lika vilse som Veronica, kapten Lundegard och Aaron är. Kommer de att kunna laga sitt rymdskepp och ta sig hem till jorden igen? Och varför har den förenade regeringen på jorden sagt att det inte finns utomjordingar, när det uppenbarligast finns ett samarbete planeterna emellan?
Jag gillar att hon emellanåt vänder sig till oss ’kära läsare’ när hon beskriver något. Det är en loggbok, en dagbok av Veronica och det känns så. Det är en mycket bra bok, med lagom mycket tekniska termer som gör det hela väldigt trovärdigt. Boken är lättläst, spännande och intressant. Alla hitte-på ord till det som idag är vardag, men 2179 är antikviteter, är himla roligt att läsa. Att laga mat på en spis, med en visp, är en antikvitet. och en sån där gammal kokmojäng. Tänk att det finns såna sparade, när man bara kan gå till en matåterskapare och berätta vad man vill äta. Vad som helst! (En sån maskin vill jag ha!! ) Mycket kärlek, vänskap, spänning, och sorg. Utomjordingar, rymdskepp och ljusfart. Vulkanutbrott och märkliga försvinnande. Boken slutar med en supercliffhanger.. Jag vill läsa nästa bok NU, men den har ju inte kommit ut än…
Tolvåriga Vanessa lever med sin pappa sedan hennes mamma flyttade ut. Hon tror inte på spöken, men ända sedan hon var och fikade med sin mamma i Borgvattnets prästgård och hörde berättelserna så är hon lite nyfiken. Huset sägs vara ett av världens mest hemsökta hus. Och vad skulle vara bättre för att höja tittarantalet för sin YouTube-kanal än filma i ett hemsökt hus? Under höstlovet drar hon dit- olovandes- med sina kompisar Abbe och Martin. Med filmkameran som hon fått av sin mamma hoppas hon kunna dokumentera någon av sägnerna kring huset. Att fånga ett spöke hade varit coolt.
Det blir inte riktig som de tänkt sig. De ser spöken. Och när hon inser att hon fångat det i kameran, inte bara på filmen utan faktiskt fått med det hem, så blir det riktigt läskigt..
Jag tycker faktiskt det är en riktigt läskig bok.. Men den funkar att läsa dagtid.. 🙂 Och jag har rätt svårt att förstå att det är en bok för kidz i 9-12 års åldern. Men de läser kanske inte på samma sätt som vuxna?
Det är den första boken i en trilogi. Den andra kommer under våren. Det ska bli spännande att läsa fortsättningen.
Julen är en trevlig, mysig och varm högtid, men så har det inte alltid varit.
I denna boken har de samlat på sägner från hela världen, om olika monster som hör högtiden till. 15 olika traditioner med syfte att skrämma barn, men inte alltid av ondo. Det handlar ofta om att barnen ska vara flitiga och trevliga. Försiktiga om sina kläder och saker och att de inte ska ge sig ut i den mörka vinternatten på egen hand.
Några av dem har jag hört talas om innan, som Krampus, det stora getliknande monstret från Tyskland som stjäl olydiga barn, Julbocken som stångar olydiga barn och dansar med dig tills dina fötter blir blodiga, och att de döda återuppstår på julnatten.. De flesta monstren är mig dock obekanta, som den grekiska Kallikantzaros, Nian från Kina och Namahage från Japan. Många ruskiga monster! Jag gillar att efter varje berättelse står det en faktaruta om hur sägnen uppkommit.
Biancas favorit är blodiga lucia för hon gillar att förstöra saker om hon inte mutas ? Och jag gillar Baba Jaga bäst, för han är snäll mot de ödmjuka, men grymt elaka mot se som förtjänar det. Och vi är överens om att det inte är någon godnattsaga…
