Lisa och Lilly av Mian Lodalen

Att leva som ung kvinna i början av 1900talet hade sina begränsningar. De förväntades hjälpa till både i och utanför hemmet. De fick inte gå ut som de ville och inte träffa vem som helst. Något som Lisa väl känner till. Förstås gör tjejerna vad de kan och en kväll smiter Lisa hemifrån till en hemlig dans nere i Årstaviken, där hon möter hon Lilly. Deras ögon möts över dansbanan och hela världen stannar. De båda bor och arbetar på Södermalm och de tar varje chans de kan att ses.  Det här är deras bok, deras berättelse om vad som hände de där sista månaderna i deras liv.

Det är lika sorgligt som lyckligt och miljöbeskrivningarna är fina. Jag kan verkligen se Lisa stå där på Drottninggatan undrande titta efter Lilly utanför apoteket hon arbetar vid. Det är så mycket glädje och kärlek flickorna emellan. Jag gillar att Lisa får en bundsförvant i en numer mycket känd konstnär.

Den sanna bakgrundshistorien är att 1911 hittades två flickor livlösa, sammanbundna och med fullt av sten i sina väskor i Hammarby sjö. Det gav stora rubriker i DN och visade sig vara de saknade flickorna Lilly och Lisa. De uppgavs vara ’goda vänner’, då homosexualitet inte var tillåtet. Historien gav bland annat inspiration till statyn ”systrarna” som restes 1945 på Mosebacke torg i Stockholm. Och till den här skönlitterära boken.

Det är en bra bok som lyfter ett fortfarande väldigt viktigt ämne på ett vackert och känslofyllt sätt. Så välskriven att den är nominerad till Årets bok på QXgalan 2021.

Men jag hade lite svårt att få ett flyt i läsningen, men jag vet inte vad det beror på. Ämnet? Stilen? Språket? Röriga dialoger? Eller bara mycket annat i huvudet?


Boken är utgiven av Romanus och Selling
ISBN: 9789189051058