Boken är ett fint porträtt av en gammal dam, Helenas farmor Cyla.
Och en hemsk berättelse från en av förintelsens överlevande..
Samtalen mellan Helena och hennes farmor är korta. Farmor vill inte prata, som så många andra som upplevde krigets hemskheter.
Farfar Leib pratar desto mer, men bara om vissa saker. Och det är inte hans historia som ska berättas.
Vi får följa med Cyla när hon blir utmotad ur gettot av sina egna föräldrar, för att hon ska gömma sig. Det är det som gör att hon överlever. Hon berättar om hur hon under en tågresa blev polska och hamnade i ett arbetsläger för icke-judiska flickor; Wessin. och hur hon tillslut träffar Leib och varför de hamnar i Sverige- De skulle ju åka till Amerika!
Jag tycker om Helenas små noteringar om vad de äter och vad farmor Cyla har på sig. Det är intressant att läsa om att rädslan för Tyskland kvarstår, även så här långt efteråt. Om polisrapporterna och alla grannar som ställde upp som karaktärsvittnen när de sökte om svenskt medborgarskap. Om sorg, kärlek, vänskap, skräck och saknad.
I pocketutgåvans sista kapitel så åker Helena ner till Ukraina och sin farmors hemstad. Hon letar efter ladan farmor gömde sig i, och skogen.. Hon möter människor som fortfarande minns, och påminns om krigets fasor. De som inte själva upplevt det kan hitta benrester i jorden. Såhär 76 år efter att farmor Cyla lämnade så är Helena här. Det är ingen lättsam semesterresa. Det är en väg att leta efter sina rötter. Det går inte ens att föreställa sig.
Tack för att ni som kan, minns och orkar berättar för oss andra!
Boken är utgiven av Norstedts
ISBN 9789113087139
