Hur maktlös känner man sig när ens barn helt plötsligt blir dålig? När hon bara blir sämre och sämre utan att läkarna hittar något som är fel? Det är en fin, men åh så tung, bok berättad ur en mammas perspektiv.
Plötsligt en dag kände Linnea att hon inte alls mådde bra. Hon satt på skolans toalett och kände sig yr, fick ingen luft och ville bara hem. För att få hjälp så skickade ett SOS-meddelande till sin mamma. Läkarna undersöker och säger att det är ett virus som hänger kvar och tröttar ut henne. Linnea blev bara sämre och hon orkar inte gå till skolan. Hon orkar tillslut knappt ta sig ur sängen.
Läkarna säger att det inte är konstigt med en trött tonåring. Föräldrarna fortsätter att be om hjälp och läkarna fortsätter att ta prover, som inte visar något. Alla värden är bra!
Ett helt år senare kommer beskedet. Det är svårt att ta in. Svårt att acceptera och svårt att bekämpa. Alla föräldrars värsta mardröm blev verklighet för denna familj som själva har fått kämpa för att få svar.
Vi får följa föräldrarnas kamp för att rädda sin dotter. Och den kamp som man tyvärr måste orka med som anhörigvårdare att få hjälp. Det är en vacker bok men tung att läsa. Språket går ända in i hjärtat och skildrar de utmaningar och den sorg som drabbar när någon en älskar blir allvarligt sjuk.
Boken är Det är fördelad på 100 kapitel och är skriven med ett vackert språkbruk. Jag tycker om och kan förstå många av de liknelser hon målar upp sjukdomen med.
Tung och vacker bok. Jag hoppas Linnéa fått hjälp och mår bättre idag.
Boken är utgiven av Cikoria förlag
ISBN: 9789151964324
