Birgitta växte i ett Sverige som sjöd av hopp. Det var en annan tid när man kunde få jobb direkt efter skolan och den svenska familjeidyllen var en kärnfamilj med två barn, villa, Volvo och vovve.
Livet på Fjärilsvägen i Sölvesborg var fridfull till en start, men sen kom 90talets finanskris. Det ledde till skilsmässa, stress och fattigdom, för så många fler än bara den här familjen. Det är en berättelse om en uppväxt utan pengar men med nära familjeband, till sin mamma, syster och morföräldrar. Pappan försvinner tidigt ur familjen. Huvudpersonen i boken är hans mamma, även om det handlar om brist på pengar, hennes problem med alkohol och relationsproblem, så har hon också en väldigt stark kärlek till Patrik och hans syster Paula.
Han berättar om utsattheten att vara adopterad i en liten stad, dessutom med en ensamstående mamma som inte kan skjutsa till matcher, fixa läxläsning, extra pengar och annan stöttning. Om den ensamma mamman som älskar sina barn, löser det mesta på marginalen, även när orken tryter.
Det är en mycket stark bok om en vardag på 90talet, när idyllen om folkhemmet i Sverige spricker. Det pratas sällan om det. Inte heller pratas det om de där vanliga männen, som är väldigt kontrollerande, ibland våldsamma, som förstör livet för vanliga kvinnor.
Detta är en berättelse om en älskad mor och en historia om det svenska klassamhället och om hur Patrik reste sig från att vara ingen och utanför till att bli en hyllad journalist.
Jag har läst denna i en lättläst version. Undrar du vad det innebär med lättläst, så har jag skrivit lite om det här.
Den lättlästa bearbetningen är utgiven av Bokförlaget Hedvig
ISBN: 9789179710279
Orginalboken är utgiven av Albert Bonniers förlag
ISBN: 9789100181987
