När bomberna faller över Hanoi tar Hu’o’ng och hennes mormor Diêu Lan skydd tillsammans. Flickans föräldrar har gett sig ut i kriget och i väntan på att de ska komma tillbaka, och för att flickan ska ha annat att tänka på, berättar mormodern om familjens historia. Hu’o’ng får lära känna sin familj och sitt lands historia på samma gång som Diêu Lan delar med sig av hemligheter om livet, inte bara hur man överlever utan hur man lever med mod, heder och medkänsla i behåll.
Det är en berättelse som går tillbaka i tiden, från när mormor var sådär en 10 år. Om den franska koloniseringen, jordreformen, uppdelningen av Syd och Nordvietnam, Vietnamkriget och allt som hände därefter. Det är en intressant, men tung historia som sällan nått väst. Det är också en berättelse om en familj som hade det gott ställt, som förlorade allt och splittrades. En mor som var tvungen att lämna ifrån sig barnen, ett efter ett för att de ska ha en möjlighet att överleva. Och ett letande för att få kunna samla familjen igen när det ges möjlighet. Det är intressant att följa en familj i deras svårigheter och umbäranden.
En stark bok om glädje, överlevnad, beslutsamhet och hopp. Man kommer rätt långt på hopp! Språket är vackert, poetiskt och historien är fängslande. Miljöerna är så fint målade i orden, liksom den förstörelse som drabbat landet genom århundradet vi får följa.
Jag är tacksam över att det finns ett familjeträd att tillgå i början, för namnen är lätt att blanda ihop.
Boken är utgiven av Historiska media
ISBN: 9789177894469
