Hungerhuset av Loka Kanarp och CM Edenborg

Ute i skogen står ett gammalt fallfärdigt hus och bidar sin tid.
Elsa och Fredrike har förlorat sin mamma och har svårt att passa in hos fosterfamiljen. När det har trädgårdsfest blir pressen lite för stor på flickorna, så de smyger iväg. När de går på upptäcktsfärd i skogen, hamnar de i en glänta där det står ett ödehus.  De smyger försiktigt in i huset men Storasyster blir fångad medan lillasyster lyckas fly ut och därifrån. Husets ande tar över och använder storasyster som redskap för att försöka locka till sig den andra flickan igen. Många fula knep används, som att utge sig för att vara deras döda mor som sitter i huset och väntar på dem.

Så snyggt framställt med känslor som tydligt syns i de enkla, stilfulla duplexfärgade bilderna som tydligt förmedlar både sorg, avsky, arrogans och rädsla.
Att huset själv har någon form av berättarröst och både inleder och avslutar berättelsen visar på att huset stått där länge och kommer stå kvar där längre.

Eftersom det är en serieroman och bilderna för stora delar av berättelsen framåt. De bär hela berättelsen och texten kompletterar för samtal och tankar.
Jag gillar att de enkla, uttrycksfulla bilderna i kombination med systrarnas trasiga familjesituation vävs ihop till en riktig spökhistoria.


Utgiven av Kolik förlag
ISBN 9789186509095