Grace bor tillsammans med sina fyra barn i Hamptons, i ett ganska överbelamrat hus. Städning är något som inte prioriteras. Hon är gift med Andrew, som sällan är hemma på grund av jobbet som pilot. Hon önskar att få ta upp sin karriär nu när barnen är större, men det vill inte hennes make höra talas om. Han tjänar pengar så de klarar sig ändå. Och så han kan köpa grejer. Massor av grejer. Hela huset är fullt av dem!
Grace hör en föreläsning om att downsize:a. Att inte släppa in nya saker i hemmet utan att göra sig av med några andra. När grannen berättar att de fått råttor och att de troligtvis kommer från Graces tomt, får hon nog och bestämmer sig.
Barnen är med på noterna och för varje trasig leksak, tredje likadan visp, eller överflödig figurin känner Grace att det blir lättare att andas.
Men vad händer när Andrew får reda på det? Han har mycket svårt att skiljas från saker, utan har ett nästintill känslomässigt band till, ja allt.
Grace får hjälp från ett mycket oväntat håll!
Boken hanterar ämnen som konsumtion, dumpstring och problematiken kring hoarding. Vad händer när två personer inte längre kan prata med varandra, trots att de älskar varann? Det är en varm och härlig feelgood, med samma härliga humor som i författarens tidigare böcker jag läst. När boken är färdigläst så är det svårt att inte titta runt i hemmet och fundera på hur mycket som faktiskt finns, och om det är dags att göra sig av med något.
Andra böcker av Lilly Emme jag läst:
Utloggad
En nästan perfekt mamma
(Böckerna har dock ingen koppling till varandra)
Boken är utgiven av Historiska Media
ISBN: 9789177892113
Antal sidor: 304
