De som blev kvar av Kristoffer Eriksson

I en framtid, efter ett enormt kärnvapenkrig som ödelagt jorden, finns få bosättningar kvar. 
Hos de överlevande, i en by i skogen, bor Ana. Hon passar inte in i byn där arbetsuppgifterna är strängt uppdelade mellan kvinnor och män. Det enda som håller Ana kvar är hennes farmor. När farmor dör i cancer, något som drabbar alla överlevare, så bestämmer sig Ana för att lämna byn. Det går inte riktigt som hon tänkt sig och på sin jakt för att hitta sin egen väg, så utsätter hon hela byn för fara. 

I fem kupoler, alla med olika syften, bor de Oförändrade som är framställda i laboratorium utifrån bäst möjliga arvsanlag. Människan är överlägsen och visar inte känslor, det är det som skiljer sig från djuren, Muto’s. Den Oförändrade som visar känslor, eller påvisar någon form av självständigt tänkande blir förbrukade. 

Här växer Rys upp. Han är fenomenal prickskytt och Förste resursjägare. Det viktigaste är att behålla kontrollen, men tankarna snurrar runt i huvudet hela tiden. När det han lärt sig är rätt blir fel mer än en gång, så rasar allt och han blir tvungen att fatta ett omöjligt beslut. 

En dag så möts Ana och Rys. Det är en annorlunda vänskap som försiktigt byggs upp, trots deras så olika uppväxter.

Vad tycker jag?

Inledningen är lite seg, men det är en helt ny värld som byggs upp och det är klart att det tar lite tid. Det är ett gediget arbete. Det jag saknar är kanske en inledning om vad som hänt, som lett fram till att dessa olika typer av människor finns kvar. När handlingen väl tar fart går det fort. Jag gillar att vi får följa Ana och Rys olika perspektiv genom boken och får för varje kapitel mer förståelse över de olika befolkningarna. Det är välskrivet, målande och jag kan lätt se den som film. 


Utgiven av Storge förlag
ISBN: 9789188453518
Antal sidor: 400

De som blev kvar av Kristoffer Eriksson