Fisher träffar Ivy via jobbet och det blir två väldigt intensiva veckor, förstår man.. Sen blir det tyst. Tills Ivy ringer och säger att de måste prata….
Fisher är helt inställd på att hon vill göra slut, men det visar sig att hon är gravid.
Vi får följa med i deras förhållande, Fishers tankar, deras steg från singlar-som-hoppade-över-dejtandet till familj. Ibland går det fort! Lära känna varandras föräldrar & syskon. Flytta ihop.
Jobbarkompisar, vänner, nytt liv!
Det ÄR en bra bok. Men inte helt utan tårar eller skratt.
Jag kastade den ifrån mig mer än en gång (’jävla skitbok’) men slutet var bra och jag gillar boken. Bra skriven..
Linda lever sitt liv som reporter på en fancy tidning i Stockholm. Hon lever med Frank i ev vardag där ytan, vännerna och vad andra ska tycka är viktig. Nu har hon fått, och tackat ja, till ett jobb i London på en av Europas största i livsstilsmagasin. Allt händer så fort. Avtackning på jobbet, fest hemma med vännerna och hos föräldrarna som är så stolta över henne. Någon dag innan hon ska åka kommer beskedet att jobbet inte längre finns.
Vad händer då? Fasaden rämnar! Men istället bestämmer Linda och Frank att det är bättre att hon åker iväg och låtsas att hon faktiskt åkt till London. Och sommarens största lögn inleds.
Linda hamnar i Båstad hos en bortglömd moster Bodil. Det är som att komma hem. Hur kan det vara så? Mamma Eva, likväl som Bodil, vägrar att prata om varann.
Tennisveckan i Båstad ger nya vänner, skrivuppdrag, bekantskaper från Stockholm dyker upp och skvallerpressen gör sig påmind. Det blir ett par tuffa veckor för Linda…
Det är en trivsam bok med fina miljöbeskrivningar, som stämmer väl överens med hur det faktiskt ser ut. Familjedrama på hög nivå, kontrasten mellan fasader och ärlighet mot sig själv. Och föräldrar som pushar sina barn till orimligheter i sportens förtecken.
Maja är ståuppare -och kvinna- och det är inte ett helt enkelt liv. Hon blir ständigt utsatt av saker som påverkar hennes liv. Som den där hunden som biter henne i handen så hon måste åka till akuten istället för delta i den där karriärviktiga tävlingen. Eller som när hon rev ner alla tapeter till hälften och sov i ett musbo. Och bröt sig in hos en granne för en flaska vin. Och så då Sven, han som hela tiden pratar ner henne i mörker.
Men är det anledning nog att bli inlagd på psykakuten?
Maja lever i en ganska kaotisk tillvaro, ganska osammanhängande och väldigt deprimerande. Egentligen.
***
Emmy skriver underhållande om en svår situation och visar att det finns en möjlighet till vändning och ett ljus för de flesta, om man bara vid rätt tillfälle faktiskt ser verkligheten som man borde. Och ibland måste man ta hjälp för att hitta den. Det är starkt att våga be om hjälp!
Elin är en stjärnfotograf i New York. Hon mötte sin man Sam, en framhångsrik affärsman, under tiden hon var fotomodell i Paris. Tillsammans har de en dotter på 17 år, Alice. Både Elin och Sam jobbar mycket, men nu när Alice flyttat till skolan så går Elin väldigt mycket upp i sitt jobb. Äktenskapet är inte som förut. En dag kommer ett brev till Elin från en barndomsvän, Fredrik. Det är från livet innan Paris, det som hon jobbat så hårt på att förtränga, och allt ställs på ända. Hon ser en dörr, en saftkaraff, ett baksug på en glasdörr. Allt som påminner om ett gammalt, glömt liv.
Den slitiga uppväxten på Gotland, med sina bröder och sin mamma. Pappa sitter i fängelset under några år. Men hon har Fredrik. Hennes livlina i tillvaron som senare kommer att bli hennes halvbror. (Små byar på landsbygden…)
Men en kväll när hon är 13 så somnar hon nere vid stranden, vid lägerelden. När hon vaknar står flera hus, skog och lador i full brand. Några dör. Så hon rymmer. Till pappa i Stockholm och sedan hamnar hon i Paris.
Vi för följa med på Elins resa i nutid, med det extravaganta livet och tillbaka till minnena och även tillbaka till Gotland. Och vi får följa den lilla Elin och allt som hände innan hon rymde från ön. Varför har inte hennes mamma ringt under alla dessa år? Hon måste ju verkligen hata sin dotter som startade elden där, en gång för över 30 år sedan…
Jag kan förstå varför hon skapat sig en ’ny’ bakgrund och att hon försökt förtränga det hon gått igenom. Tragiskt att det tar så många år innan hon får reda på att det inte alls är som hon trott…
Redan i första kapitlet blir Henny påkörd av en lastbil och dör. Just när hon är som lyckligast. Michael har ju kommit tillbaka hem! Och när hon går mellan receptionen på motellet där hon jobbar tillsammans med MacKenzie, till stugan som Michael bor i så kommer den där lastbilen och förstör allt. För alla. Men inte så mycket för Henny, egentligen! Visst tycker hon att det är tråkigt att vara död eftersom att ingen hör vad hon säger längre…
Boken kretsar kring motellet på ena sidan och staden som det tillhör på den andra. Om homofobi, gammal vänskap, och en småstads inskränkthet och rädsla för förändringar. Om sorgearbete och hur man tar sig igenom fördomar, förställningar och att även en alkoholist kan ha vettiga åsikter.
Och hur även den som har dött kan hänga kvar och ge hopp, suggerera nya tankar och den där känslan av att man aldrig riktig är ensam trots allt. Känslan av närvaro!
Det är en feelgoodbok, även om huvudkaraktären faktiskt dör ganska omgående.. Märkligt, men det funkar!
Lägenheten på Östermalm är Sofias stora glädje i livet. Hennes eget litet krypin. Oliwer, som tänker fria på den stora nyårsfesten (har hon förstått) tyckte att det var så onödigt. Det var bättre att hon flyttade in i hans lägenhet så de hann träffas lite mer, eftersom båda jobbar mycket. Sofias jobb som junioranalytiker på banken sätter stor press på henne. Många sena kvällar och nätter med att räkna så allt stämmer.. Livet ör gott, men det blir lite ont om sömn.
Med renovering i lägenheten kommer hantverkaren Arvid. En sån där som har muskler, men ingen hjärna.. En irriterande typ som hela tiden ska lägga sig i hennes arbetstider…
Allt går så fort. Själv stampar hon i sirap. Föräldrarnas skilsmässa är infekterad. Pappa ska ha en bebis med sin nya tjej. Nya chefen på jobbet kräver ännu mer. Lägenheten är kaos. Oliwer är aldrig riktigt nöjd. De bråkar hela tiden. Allt går så fort..
Tillslut så går Sofia sönder. Kroppen och läkarna säger stopp. Ingen vill förstå. Utom Arvid.
En bra bok som handlar om en karriär som går i spinn. Att inte riktigt våga slappna av. Att leva sitt eget liv på andras förväntningar. Att man till slut inte orkar, utan bränner ut sig. När man måste fokusera på det som är viktigt just nu!
Jag känner igen mig i lite för mycket, tror jag. Har man inte erfarenheten av utbrändhet så hamnar nog fokus när man läser på ett annat plan. Det är ju en feelgood bok. En bra sådan. Med mycket kärlek.
I Agia Anna, en liten by på en ö i den Grekiska övärden, möts en klar sommarkväll en grupp människor från olika delar an världen för första gången. Samtidigt som de tagit sig upp för berget till Andreas lilla tavernan så exploderar en båt i hamnen. De hamnar vid samma bord och samtalar hela natten. Det är en start på en förunderlig vänskap.
Vi får följa Thomas, en collegeprofessor från Kalifornien som har tagit sabbatsår och är ute på en skrivarresa. Elsa, en sagolikt vacker kvinna från Tyskland som arbetat med nyhetsmedia men sagt upp sig och lämnat allt. Fiona är från Irland och är på resa med sin otrevliga pojkvän Shane. Och David, som efter hård press att ta över familjeföretaget istället rymt hemifrån. Alla flyr det från något och under veckorna som passerar fördjupas vänskapen mellan de fyra och öns befolkning. Vi får reda på vad de flyr ifrån och tillsammans bearbetar de sina orosmoln.
I ljuset hos de andras ögon och i skuggan av en ofattbar dödsolycka ter sig deras olika livsöden tämligen små. Om än stora att ta sig över och vidare framåt.
En varm och trevlig bok som tar avstamp i just det där att fly istället för att bearbeta, och att ens egna stora problem kanske egentligen inte är ett problem ur en annan vinkel. Och vikten av kommunikation! Det går inte att gissa vad andra tycker och tänker och agera utifrån vad man tror. Det är så mycket bättre att faktiskt prata med varann!
Anna-Lisas Antik, Flickorna i speceriaffären och Anna-Lisas val.. Alla tre av Eli Åhman Owetz är hela serien som startar med En sommar på luffen, som jag skrev om häromveckan.. Det var så svårt att inte ta tag i fortsättningen och än svårare att lägga dem ifrån mig. Vilken himla tur att de slutade så bra!
(Nackdelen med att läsa en bokserie som kan läsas separat, är att det blir mycket förklaringar och återblickar. Det är ju jättebra om det var ett tag sen man läste, men lite halvstörigt om man sträckläser)
Iallafall. Anna-Lisa har köpt en gammal lanthandel där hon öppnar sin antikhandel. Hon blir ganska snabbt byns samlingspunkt och sommargästerna älskar hennes butik. Det går bra! Hon får ihop det med byns snygge mekaniker. Hon lär känna den strame greve Rutger, som har en rikemansantik i ena flygeln till slottet tillsammans med sin fästmö. En stöldliga drar fram bland retrobutiker och loppisar och drabbar även Anna-Lisa. Hon och mekanikern gör slut, men är ff vänner, och efter ett par turer blir hon tillhopa med greven istället. Omständigheterna kring hans fästmö är graverande.
I nästa bok lär hon känna Britta, en mycket gammal dam som jobbade i butiken när hon var ung. De blir nära vänner och när hon dör så får Anna-Lisa en skatt att bevara. Tant Brittas minnen. Hon var så kär i Greve Rutgers farfar och det är en fin historia att följa samtidigt som Anna-Lisa tvekar mellan sin enkla vardag i en tvåa i 50talsstuk ovanpå sin butik, och ett liv i det stora slottet som grevinna.
I tredje boken kommer Ralf tillbaka. Raggaren från Åland, som hon möter när hon går på luffen. Det blir inte helt bra. Och Anna-Lisas känslor sätts på prov och hon slits verkligen mellan två helt olika vardagar och olika kärlekar. Och bakom dem finns hela tiden Rutgers gamla fästmö och ställer till oreda.
Vad väljer hon?? Rutger och det rika obekymrade slottslivet? Ralf och en betydligt enklare vardag?
Vienna är den där tjejen som aldrig riktigt räknas. Hon gör vad hon kan för att synas så lite som möjligt och vill så gärna vara delaktig att hon gör nästan allt för att behaga omgivningen. Hennes syster försvinner spårlöst. Och helt plötsligt gör hennes kille slut.
Några år senare leder det ena till det andra och Vienna flyr vardagens rutin till New York för att försöka ta sig till fotografskolan. Staden där allt kan hända. Och allt händer verkligen!
Vi får följa med Vienna när hon tar sig fram genom staden och de människor hon lär känna. Stadens egna som hittar lite överallt och tar sig fram dag för dag. Och de fina överklassgänget som Vienna aven slump hamnar mitt i.
Dagarna går. Pengarna sinar. Och hennes dröm?
Jag upplevde boken lite seg i början, men jag var nog bara trött. Det är rappa dialoger och riktigt snyggt porträtterade personer och miljöer. Att faktiskt satsa och göra det man vill, även om man inte alltid vågar. Jag gillar hur Katja knyter ihop trådarna på slutet.. Snyggt!
I Dublin bor Erin, en 26årig designer som tycker livet är rätt fantastiskt. Hon bor med sina två bästa kompisar och har underbara föräldrar och en lillebror. Enda orosmolnet är att pojkvännen funderar på att flytta till London för att jobba, och han vill att hon ska flytta med. Erin har sedan hon var typ 6-8 år vetat om att hon är adopterad, men först nu när hennes kompis blir oplanerat gravid, börjar hon fundera över det..
Nina och Tom är Erins föräldrar och vi får följa med Nina i hennes vardag och den panik det innebär att Erin frågar om sin biologiska mamma. Och vad är det Tom smusslar med?
Kate är gift och har tre barn i 16-23 års ålder. Och Erin, som hette Anna tills hon var 12 veckor gammal och blev bortadopterad. Kates familj vet inte om att Erin finns, förutom hennes syster, Sally. När Erin via adoptionsbyrån skickar ett brev får Kate panik.
En bra bok som beskriver paniken, svartsjukan och oron hos personerna kring en adoption. Tveksamhet, rädsla och kärlek.
Så- kommer Erin träffa sin biologiska mamma? Och hur blir ett sånt möte? Flyttar hon med sin pojkvän till London? Och vad är anledningen till Toms beteende?
