Detta är månadsboken i den underbara facebookgruppen Feelgoodfredag så den passade jag på att läsa idag, när inget annat stod på schemat. (E-bok är smidigt)
Året är 1917 och prästdottern Agnes, är utbildad lärarinna som av omständigheter framförallt förbjuden kärlek och lång konvalescens efter tuberkulos idag arbetar som guvernant i en doktorsfamilj. När de är i sommarhuset på Öland och societeten i Borgholm ställs hennes liv ännu en gång på ända.
Den fagra Elise, dotter till en annan familj, och hennes svensk- amerikanske kusin, predikanten Nathanael, blir Agnes nära nära vänner. I skuggan under första världskriget så kämpar även stadskyrkan mot missionsförbunden en slags klasskamp, som är en stor del av bokens handling.
Det är en bok om familjehemligheter, tro, tvivel och kärlek. Både den förbjudna, den innerliga och den vänskapliga. En varm bok med fina, detaljrika miljöskildringar och bra samhällsskildring. Jag känner igen mitt Öland. Läste att det ska bli en triologi, ser fram emot och läsa vidare.
Julen är en trevlig, mysig och varm högtid, men så har det inte alltid varit.
I denna boken har de samlat på sägner från hela världen, om olika monster som hör högtiden till. 15 olika traditioner med syfte att skrämma barn, men inte alltid av ondo. Det handlar ofta om att barnen ska vara flitiga och trevliga. Försiktiga om sina kläder och saker och att de inte ska ge sig ut i den mörka vinternatten på egen hand.
Några av dem har jag hört talas om innan, som Krampus, det stora getliknande monstret från Tyskland som stjäl olydiga barn, Julbocken som stångar olydiga barn och dansar med dig tills dina fötter blir blodiga, och att de döda återuppstår på julnatten.. De flesta monstren är mig dock obekanta, som den grekiska Kallikantzaros, Nian från Kina och Namahage från Japan. Många ruskiga monster! Jag gillar att efter varje berättelse står det en faktaruta om hur sägnen uppkommit.
Biancas favorit är blodiga lucia för hon gillar att förstöra saker om hon inte mutas ? Och jag gillar Baba Jaga bäst, för han är snäll mot de ödmjuka, men grymt elaka mot se som förtjänar det. Och vi är överens om att det inte är någon godnattsaga…
Denna bok är en spegelbok till ”En ny tid” som jag skrev om förra veckan.
Här får vi följa doktorns tankar om livet som varit. Det började som en förfrågan från Danska läkarförbundet som ville ha hans läkarminnen samlade i en bok.
Han skrev, om än motvilligt, sina tankar om sin fagra hustru, om tiden som enda barn till apotekaren och dess hustru och om läkarlivet. Han återkommer ofta till nutid (hehe, tidigt 1900tal) och sin egen sjukdom som han dolde väl, för att hans hustru skulle slippa. Han drog sig undan istället för att visa sig svag.
Det är en rak skildring om livet. Språket är hårt och kargt. Man anar en undertryckt längtan till sin hustru, men som en rationell man utan starka känslor så händer det inte så mycket. Gång på gång skriver han avskedsbrev som hon ska få efter han dött, men han kastar dem alla. Det finns inte ord som är bra nog. Vissa händelser förekommer i båda böckerna, men i olika betydelsegrad och storlek.
Att två människor kan se så olika på sitt äktenskap och ha så olika tankar om deras gemensamma liv! Det var intressant att läsa dem såhär efter varann. Mycket spännande!
Den tredje delen i Huskvarna serien. De som hade huvudroller i tidigare böckerna är med som aktiva deltagare även i denna. 🙂
Vi får följa Marika, 40+, som har levt hela sitt vuxna liv som reseledare. Nu är hon ’för gammal’ och blir erbjuden en skrivbordstjänst på kontoret i London. I panik tackar hon nej och hamnar i Huskvarna, sin barndomsstad. Att Marika har en del ouppklarat med släkten är tydligt och att hon funderar över sin dotter Emelie, som hon inte ens sett på sju år! Hon får ett tillfälligt jobb som innevaktmästare i kyrkan och dagarna går. Och så plötsligt kommer Emelie till henne och det rör upp en hel massa gamla känslor. Och vem är egentligen Aaron som är på genomresa? Han är lite väl hemlig av sig. Varför är han på långvandring?
I den historiska delen, som i denna boken nästan är huvudberättelsen, möter vi Karolina i Eksjö i slutet av 1800talet. Hennes pappa som drev vaxblekaregården har dött och hon och hennes syster Maja är för unga att driva företag. Deras mor är rullstolsbunden. Karolina gör vad hon kan för att hålla sin mor och syster från fattighuset och de börjar driva (illegal) restaurang i huset. Det går bra för affärerna.
Turerna är många och vi får följa Karolinas öde när hon gifter sig och sedan får barn. Hur hennes man tar sig sina ’rättigheter’ i äktenskapet och hur fogden Hans Krona håller ögonen på dem. Han värnar om Karolina och vill hjälpa henne.
Ewa har återigen knutit samman dåtid och nutid, men denna gång på ett annat sätt än i de tidigare böckerna. Åh vad jag gillar hennes sätt att skriva! Och Vaxblekaregården är ett värdshus i Eksjö. Det tycker jag är lite kul.
Lilly Høy skriver sin första inlägg i dagboken den 3 jan 1904. Hon är påväg till Thyregod, ett liten samhälle på Jylland, där hon är ortens nya lärarinna.
Den 8 oktober 1927 tar hon åter upp sin dagbok. Hon är nu fru Bagge och hennes make Dr Bagge, byns läkare, ligger för döden. Dagbokens sista inlägg är från den 1 november 1932.
Vi får genom Lillys dagboksanteckningar möta hennes vardag och hennes make, som även efter sin död spelar en viktig roll i hennes liv. Hon återberättar också minnen om hennes ungdomsår, tiden på lärosätet och hur hon hamnade just här, i en liten by och gifte sig med doktorn.
Det är en vardaglig bok, dämpad och saklig, om Lilly och hur hon bearbetar sin makes död. Om grannarna hon möter och om samhället.
Det är inget svulstigt blomsterspråk, utan sakligt och bistert, som berättelsen är. Men ordrikt och ändå vackert.
Mitt i boken är det inpass från 1760, som jag inte hittar någon riktig återkoppling till senare. Märkligt!
Det är spännande att få en inblick i en vardag för snart 100 år sedan och att det är skrivet i dagboksform gillar jag.
Den excentriske Pa Salt har levt sitt liv på en vacker isolerad plats de kallar Atlantis, vid Genevesjöns kust och har genom åren adopterat 6 döttrar från olika delar av världen, namngivna efter stjärnorna i Plejaderna.
När bokserien startar så har Pa precis dött och har efterlämnat sig, förutom en fantastisk förmögenhet, ett brev till var och en av flickorna med ledtrådar om deras bakgrunder. Men de behöver leta reda på sitt ursprung själva. Om de vill.
I den första boken får vi följa Maia, månsystern, på hennes resa ut i livet och tillbaka i sin släkthistoria. Hon är den äldsta systern och eftersom hon är flerspråkig och har arbetat med att översätta böcker, har det lett till att hon har stannat kvar i Atlantis.
Hennes resa går till Brasilien och hon får genom bokförlaget kontakt med en av de författare som hon översatt, Floriano, som bor i Rio och bistår henne i letandet. Maias historia börjar tre generationer tidigare, med hennes mormors mor, Izabela, En spännande, tragisk, kärleksfylld berättelse från 1880, som vi får följa växelvis med den som utspelar sig med Maias letade idag. Izabelas berättelse är djupt sammanflätad med uppförandet av Krisusstatyn i Rio de Janeiro. (Det är i sig är en intressant historia och de historiska personerna kring den är delaktiga i boken som sig själva, om än skönlitterärt. Så rent historiskt stämmer det. Spännande! ) Hur hennes arrangerade äktenskap inte blev som hon önskat och hur hennes liv kom att forma sig tillslut.
Tillsammans med Floriano hittar Maia sin mormor Beatriz som berättar sin familjehistoria och det är en fantastisk berättelse, som slutar med trygghet och kärlek. På sitt sätt.
Boken avslutas med en snygg övergång till Ally, som är nästa syster vi får följa i bok 2, Stormssystern.
(Ja, Henrik är ’bara’ illustratör, men han bidrar till en stor del av historian han med, tycker jag)
Japp, jag vet att det är barnböcker. Men eftersom vi skulle gå på föreläsningen ”Om skräcken i Mariefred” där de berättar om böckerna ur både ett litterärt perspektiv och placerar böckerna i verkligheten så ville jag ha läst igenom dem innan..
Vi möter bröderna Viggo 10år och Alrik 12 år, vars mamma är alkoholist och nu har de precis flyttat till ännu en fosterfamilj. Anders och Laylah bor i Mariefred och det känns redan annorlunda. Tryggt lixom.
På skolans första dag hamnar de i slagsmål och eftersom de är ’problembarn’ så skylls allt på dem.
Viggo har ett hetsigt humör och är lite för duktig som ficktjuv.
Syskonparet Estrid och Magnar träffar vi i början av boken när de är barn. Magnar har fångat en otrevlig Imp och Estrid vrider nacken av dem. De pratar om ondskan som kommer. När vi möter dem igen är de gamla och vaktar det gamla magiska biblioteket i kullen under kyrkan. Mörkret och ondskan kommer närmre ju äldre de blir och Estrid ser i korten att det kommer två krigare till hjälp.
Viggo och Alrik, förstås.
I första boken – Nidstången, så presenteras personerna och binds samman med varann. Killarna måste klara första ’provet’ så Estrid och Magnar vet att det är rätt pojkar. Det går lite snett och den mystiska förbannelse som är nidstången måste brytas.
***
I andra boken- Grimmen möter de en stor svart läskig kyrkgrim. Vid kyrkoruinen i utkanten av Mariefred dör två personer. Och så kommer Damir till byn och grabbarna är lite osäkra på om han är på deras sida, eller om det är han som är monstret som dödar? Boken avslutas i kaos.
***
Tredje boken- Myrlingen, tar vid precis där den andra slutade. I samma kaos. Och All helgonadagen är på ingång. Någon förgiftar Alriks mat i skolan. På Halloweenfesten dyker det upp en liten blåslagen sliten flicka och skrämmer upp alla. Tove och hennes lillebror Loke verkar ha en koppling. Och vem är Iris? Tjejen som Alrik möter vid gungorna?
***
Bok fyra – Bjäran, är det någon som stjäl saker, mobiler, ipads, pengar.. Katter och marsvin förvinner. Tvätten och tvättlinorna! Självklart vill träslöjds-Thomas beskylla Alvin och Viggo.
En bjära skapas av trådar från tex en tröja och några droppar blod. Det är antagligen Svarthäxan som ligger bakom. Och Iris? Är det hon som är häxan?
Bild från Täby bibliotek
***
I bok 5, Gasten, så bor Iris, något motvilligt, hemma hos Estrid och Magnar. Några barn leker Svarta madam på kyrkans toalett och släpper lös krafter som ingen riktigt vet hur de ska bemöta. Barnen blir gamla över en natt! Iris vet förstås och tillsammans går de in i mörka skogen och hittar ett skröppligt hus. Kan ett hus bestämma över människor och äta försvunna barn?
***
I Sjätte boken, Näcken, är det vinter i Mariefred. Isen ligget tjock och Viggo och Alriks mamma kommer på besök. Slottet har fått en ny fogde som dessutom flirtar med killarnas mamma! Men det är något mer som är skumt med honom… Förutom att han är rödhårig, muskulös och älskar all vattensport, från simning till skridskor.
***
Bok 7, Pestan, så är det många som blir oförklarligt sjuka i Mariefred. Det finns ingen logik i vilka som blir drabbade och snart samlas ett medborgargarde eftersom inte sjukhuset vet vad som är fel. Iris gissar att det är något annorlunda med impen med kattmössa. Tillsammans med killarna ordar hon en fälla och fångar in den.
Medborgargardet de får syn på Iris och drar slutsatsen att det är hon och hennes förvuxna burråtta som är orsaken till allt och hon blir tillfångatagen.
***
I Vitormen, åttonde boken, är det julafton. En liten flicka sugs ner i marken vid pulkabacken. Hur är det möjligt? Iris vaknar till och är fastbunden i ett rum tillsammans med Svarthäxan. Vitormen lever i marken bland trädrötterna och har av någon anledning vaknat upp. Svarthäxan tänker döda Iris, men hinner killarna komma på var de är innan det är försent? Förtrollningarna yr i luften!
***
Nionde boken, Maran, dras snaran åt ordentligt… Svarthäxan samarbetar med Maran, som livnär sig på barns drömmar. De ger sig på Estrid och söver henne så de i drömmen får henne att avslöja den hemliga koden i biblioteket, den som väcker upp odjuret under byggnaden. Det finns bilder på att Viggo och Alrik bryter sig in på skolan, när de skulle rädda Iris. Och det visar sig att båda killarna besitter egna magiska färdigheter..
***
Den sista boken, Draugen, sker upplösningen. Är det verkligen Svarthäxan som ligger bakom allt, egentligen? Vad är det för monster, demon, som hotar hela världen? Kan Draugen stoppas av tre barn?
***
Action, fantasy och väl förankrat i en verklig stadsbild. Jag gillar att böckerna hänger ihop i händelserna. På samma plats där en bok slutar, fortsätter nästa. Det enda tidshoppet är mellan fjärde och femte boken. Där har det gått några veckor. Annars är tidsspannet intensivt, från oktober till mitten av januari. Det är intensivt!
Jag gillar att syskonbilden är så stark och att speglingarna mellan de godas sida och de ondas är tydliga. Spännande att den magiska världen är på samma plats och tid som den vanliga. Samma väv.
Föreläsningen var intressant. Att få viktiga händelser i böckerna placerade i verkligheten var väldigt givande. Och den litteratur-analyserande fördjupningen hade jag gärna diskuterat mycket länge om, som en förlängning av föreläsningen.
Jag blev lite förvånad över att del två i Huskvarna-serien handlade om en helt annan person än den första. Även om de båda böckernas nutida huvudpersoner flätas tillsammans under bokens gång.
Denna gången möter vi Jeanette på begravningen av sin make. Hon är mest lättad, för där hemma på köksbordet ligger skilsmässopappren redan klara för att skickas in. Nu slipper hon allt krångel med bodelning och behöver inte leta efter nytt boende just nu.
Men att hennes besvärliga svärmor flyttade in i gårdshuset hade hon klarat sig bättre utan.
Dagarna går och Jeanette bestämmer sig för att börja rensa, för huset är förstort att bo kvar i. Hon hittar massa glasplåtar på vinden och blir så tagen att hon ger sig i kast med att måla av dem.
Hon möter även Brian, den stilige prästen, som turligt nog inte begravde hennes man.. Men vad döljer han för hemlighet?
I slutet av 1800-talet möter vi Mathilda, en självständig tjej som inte vill bli fru åt Johan som är så mycket äldre och redan har varit gift två gånger. Men som ung kvinna på den tiden har man inte så mycket att säga till om. Så hon rymmer. Hon möter David, en resande, som tar med henne till Värnamo och hyser in henne hos Beata. Hon i sin tur låter flickan stanna kvar och efter tid så får hon gå i lära hos Berta som är fotograf.
(Jag blev så förvånad när jag läste och Kung Oscar, Elisabeth och Florens Stephens på Husaby, som även de är invävda i denna boken. För det är en historia och bok jag har försökt läsa, men jag blir bara så arg så jag har bara kommit halvvägs)
Iaf. Det är en fin berättelse och jag gillar hur Ewa väver ihop nutid och dåtid. Det är två i sig helt separata historier som binds samman kring huset de bor i. Liksom i första delen. Ett roligt tema!
När Henrik gav sig av så blev Felica själv med det gamla hyreshuset i Huskvarna de ägde tillsammans. Hur vet hon inte riktigt, hon bara lät bli att skriva på pappren och det bestämdes att Henrik skulle ta allt lösöre istället. Så nu sitter hon här i sin stora sekelskiftslägenhet, som är alldeles alldeles tom. Och ett par lägenheter till, med hyresgäster och affärs lokaler.
Hon har en tendens till att påbörja saker och har svårt att backa ur när hon inser att hon inte riktigt har varken kunskap, ekonomi eller ork att genomföra det hon först tänkt högt om.
Därför åkte hon till Karlskrona för att titta på det där ståtliga möbelemanget hon redan ångrar att hon ringde på. Och det ledde till att antikhandlaren hon besökte sedan, på nåt sätt, tapetserar om och fyller hennes lägenhet med massor av dyra tapeter och fina möbler för en stor fotografering för ett amerikanskt livsstilsmagasin.. Vem som ska betala för det, har hon ingen aning om och hon vill inte riktigt fråga.. Och det är ju lite synd att den där handlaren som gör henne så knäsvag är gay…
Möblerna är gamla och bär en märklig historia som vi får följa i både nutid, när de flyttas in hos Felicia, och i dåtid. 1851 var Nanny som elvaåring blev piga i ett överklasshem i Karlskrona. Nanny får vi sedan följa när hon växer upp och hur hon sedan själv på omvägar blir möblernas ägarinna.
Och självklart binds tiden samman och det blir ett bra slut på boken.
Det är första delen i en svit om hittills fyra böcker vad jag kan se. Kallad Huskvarna-serien’.
Författaren träffade Lale Sokolov 2003 och hon fick berätta hans historia. En fin, kärleksfull och hemsk berättelse om hans tid i Auschwitz-Birkenau.
Dit kom han en aprildag 1942. Han beordras att tatuera in numren på de fångar som ska få leva, arbeta istället för att dödas direkt. Han utför sin uppgift som han måste. En dag står en vacker kvinna framför honom. Gita. Han blir blixtförälskad och bestämmer sig för att både han och Gita överlever lägret.
Som tatuerare får han vissa privilegier, något som han utnyttjar till fullo. Han smugglar in bl.a. mat via lokala hantverkare och betalar med smycken och ädelstenar som andra har smugglat till honom från alla fångarnas medhavda väskor och kläder. En dag kommer tyskarna på vad han gör. Det är inte alls bra.
I boken får vi höra om hans liv i lägret. Vilka han mötte- Officerare, soldater, zigenare, ryssar, polacker, judar… Berättelsen är målande och levande (dumt ordval för ett dödsläger)
Vi får följa hans kamp för överlevnad. Hur jan tillslut blev fri, för att hamna hos ryssarna, och hur han åter tog sig hem till Slovenien. Framförallt är det en kärlekshistoria. En sann historia och kärleken mellan Lale och Gita.
