En fin bok att bära med sig och läsa när helst det finns tillfälle. Boken är fylld med korta texter, dikter och tankar från Kristin kring olika teman som sorg, kärlek, platser, lycka och hälsa. Varvat med vackra fotografier på sig och sönerna från hennes privata album.
Hon berättar om hur hon vänt sina tankar från negativitet och energiläckage till inre styrka, trygghet och tacksamhet över det hon upplever och känner.
Det är svårt att recensera en annan människas känslor och tankar, men det är en inspirerande bok. Den ångar av kärlek och jag hoppas att jag kan ta till mig en del av den känslan av tacksamhet hon skriver om.
En bok att bläddra i, återkomma till texterna och fylla på förrådet av inspirerande ord.
I ett litet rum på stationen i Tokyo sitter polisen och ställer frågor som Lucy inte besvarar. Inte åt dem men för oss. Lily är försvunnen, och troligen är det hon som hittats i delar i Tokyobukten. Minnena går framåt och frågan är om det är Lucy som har mördat sin väninna?
Lucy kommer från Yorkshire, men flyttade till London och sedan till Tokyo så fort hon blev gammal nog. Nu har hon bott i Japan i åtta år. Lily kom för ett par veckor sedan och vi får följa med på hur de träffades och och lärde känna varann. Lucy var den sista som såg henne i livet. Teiji har en stor del i boken, som Lucys pojkvän. Han är hobbyfotograf och jobbar i sin farbrors nudelrestaurang.
Det är en snabb bok och ganska märkligt skriven. Språket varierar mellan ”Jag” och ”Lucy” i samma stycke, genomgående genom boken. Och det är lite förvirrande och tar en stund att komma in i, men sen blir det mest en roligt detalj. Och mycket miljöbeskrivningar gör det tydligt att de är i Japan. Snyggt!
Boken skrevs 2001, men kom ut på svenska 2019. Samtidigt som den filmatiserades för Netflix med Alicia Vikander i huvudrollen. Men faktiskt är jag inte alls sugen på filmen.
Jönköpings hetaste kille, Johan, hittas knivhuggen nere på piren en varm sommarnatt. Han överlever inte.
Johans mamma Katarina är en av stadens främsta företagschefer och ställer höga krav på sin son. Kanske för höga? Johans morbror Leif arbetar på Jönköpingspolisen och har ett ett horn i sidan åt utredare Lisa Engström, som är med i utredningsgruppen kring mordet.
Alla bär på hemligheter som de inte vill att någon ska få reda på. Leif är närmre än han tror att få reda på vilken som är Lisas hemlighet. Överlever han det? Och vågar hon berätta vad hon gjort för Jonas, som hon har hittat sin trygghet hos. Eller kommer han lämna henne om han skulle få reda på det? Och Johan, offret i utredningen. Varför dog han? Vad har hans familj för hemligheter? Eller är det bara han som bär på skam?
Jag gillar att kapitlen är korta, mycket korta. Det bygger upp en spänning och tydlighet när det byter mellan de olika händelserna och samtalen. Snabba växlingar. Jag mår lite illa över mansgriseri, fördomar och hur man kan bete sig mot ett barn för att få dem att försöka passa in i en mall som man själv vill. Att förvägra barnet rätten att vara sig själv. Mycket tragiskt. Men troligen är det vanligare än vad man tror. En spännande bok. Del två i en serie, men jag har inte läst bok 1. Bitvis undrar jag vad som hänt Lisa tidigare, men det är inget som påverkar i den här storyn.
Lollo som driver nagelsalong på Vättergatan 4 i Husqvarna, i Felicias hus, har skilt sig och bor nu i vindsvåningen.. Salongen har blivit eftersatt och livet är inte så roligt…
Av en händelse råkar hon springa på Lars, som bodde i huset förut och fortfarande hjälper Felicia med fastigheten. Livsglädjen vaknar om än med en del missförstånd och osäkerhet, sådär som det ofta är innan man riktigt vågar lita på nåt.. Att revisorn Kristina fått i uppdrag att sälja Ängdalen och låter Felicia och Lollo hjälpa till, leder till nya affärsmöjligheter.
I den historiska delen är det Lydia som är oäkting och bor med sin mor som är matmor i prästgården. Första gången vi möter henne är hon nio och det kommer en ny familj till gården. Äldsta dottern är jämngammal med Lydia och deras uppväxt får vi följa. Bus, viss förtrolighet och en vänskap. Drängen Olof spelar en stor del i Lydias liv, liksom biskop Esaias Tegnér. På olika sätt förstås. Vi följer Lydia i många, många år..
Jag gillar att dåtid och nutid kopplas ihop på ett sätt som inte är uppenbart. En mycket bra serie.
Året är 2179. Jorden består av fem länder och en regering. Och det är slutgiltigt bevisat att det inte finns något utomjordiskt liv.
Veronica Harrington är 18 år och har jobbat på California Space Center i fem år. Hon är något av ett underbarn och läste medicin på universitetet innan hon togs in på centrat som en skyddsling av kapten Lundegard. Han är trots sina 89 år inte ens är i närheten av pension. I teamet ingår även Aaron, en dryg kille några år äldre än Veronica, han är missnöjd med det mesta hon gör. Tillsammans åker de tre på en hemlig expedition ut i rymden. De ska smyga sig utanför den tillåtna gränsen, bortanför månen, för att ta prover på en av Jupiters månar. En enkel resa på tre dagar. Dit, ta prover och åka hem.
Det går inte riktig som de tänkt sig.
De hamnar i en kometstorm och blir räddade av ett annat rymdskepp, under kapten Porters ledning, en bister man som inte tycker om att ha extra passagerare. De olika besättningarna får under inga omständigheter bli vänner. Hur kan man inte bli det, när man lever tätt ihop?
Vårt team möter något de inte trodde var möjligt! Raavu, från Saturnus, Auriga från Mars och Cordenie från Jupiter. Tillsammans med Gina, Harveey och kapten Porter från Jorden. De är precis lika vilse som Veronica, kapten Lundegard och Aaron är. Kommer de att kunna laga sitt rymdskepp och ta sig hem till jorden igen? Och varför har den förenade regeringen på jorden sagt att det inte finns utomjordingar, när det uppenbarligast finns ett samarbete planeterna emellan?
Jag gillar att hon emellanåt vänder sig till oss ’kära läsare’ när hon beskriver något. Det är en loggbok, en dagbok av Veronica och det känns så. Det är en mycket bra bok, med lagom mycket tekniska termer som gör det hela väldigt trovärdigt. Boken är lättläst, spännande och intressant. Alla hitte-på ord till det som idag är vardag, men 2179 är antikviteter, är himla roligt att läsa. Att laga mat på en spis, med en visp, är en antikvitet. och en sån där gammal kokmojäng. Tänk att det finns såna sparade, när man bara kan gå till en matåterskapare och berätta vad man vill äta. Vad som helst! (En sån maskin vill jag ha!! ) Mycket kärlek, vänskap, spänning, och sorg. Utomjordingar, rymdskepp och ljusfart. Vulkanutbrott och märkliga försvinnande. Boken slutar med en supercliffhanger.. Jag vill läsa nästa bok NU, men den har ju inte kommit ut än…
Åh så glad jag blev när jag förstod att det skulle komma en bok om Lorna och Saif på ön Mure. I böckerna om Flora och de andra människorna på den lilla ön i havet är de ändå ganska bärande personer för handlingen tycker jag och nu skulle vi få deras historia.
Jag har bokat den på bibblan men såg att den fanns som Ebok på Storytel, så kunde jag inte hålla mig, utan läste den igår kväll. Och avbokade den från bibblan, förstås.
Så besviken jag blev! Jag tycker boken skrapar på ytan och saknar djup. Jo, det är en ’Jenny-bok’ men den var så tom och inget, på nåt sätt. Jag vill ju veta mer!
Boken berättar lite om hur Saif kämpade med (mot) myndigheterna och hur han tillslut hamnade på Mure. Och hur Lorna kämpar med sin sjuke far, och det bakomliggande behovet som gör att det öppnas en plats just där för Saif. Hur de båda först möts och och i starten när de lär känna varann.
Jag upplever att det i de andra böckerna är mer berättande kring dem och deras känslor, än det var i denna boken. En platt och kort bok utan djup. Inte alls vad jag förväntat mig..
Jag hoppas på att nästa bok som kommer i sommar, del två om Den lilla bokhandeln, bjuder på mer av vad de andra böckerna har haft. Jag gillar ju hennes böcker ju! Om du skriver in ”Colgan” i sök här till höger, så får du upp alla jag har skrivit om på bloggen. 🙂
Lovisa och Elvy har varit vänner och grannar i Hammenhög på Österlen, sedan typ för alltid. En av Lovisas käraste ägodelar är en byst som hon fått ärva. Den delar hon hemligheter och vardagssamtal med och hon kallar bysten för Helga Müller.
När vännerna sitter i köket och fikar, bestämmer de sig för att med Helga Muller till Antikrundan, som kommer till byn för inspelning. Hon vill verkligen inte sälja den, för vem ska hon då prata med, men den är kanske värdefull? När de väl är på plats så fårnde bysten värderad till 75000kr och lokalpressen tar ett foto så nu vet så alla om att hon har en värdefull antikvitet hemma.
Edmund som har brittiskt påbrå charmerar gamla damer och bestjäl dem. En riktig sol-och-vårare! Han ställer sig in hos Lovisa, men Elvy är skeptisk. Han gör vad han kan för att kunna lura av henne bysten. Samtidigt träffar han andra äldre damer och får både mat och stjäl smycken.
Jens är jämngammal med damerna och har i alla år bott med sin mor. När hon dog köpte han en hund. Även Jens är lite förtjust i Lovisa.
Det är många turer som snurrar och det blir lite galet. Det är tur att boken inte är längre för då hade det blivit svårt att hålla ihop allt!
Jag har haft glädjen att ha fått denna som förhandsexemplar, då den inte släpps förren om ett par dagar (6feb). Det är en nutida vardagsskildring i ett Sverige som lider av klimatångest.
Anna mår inte bra. Det är så mycket och hon håller äntligen på att återhämta sig från sin depression när hon träffar Frida. Frida bor mitt ute i ingenstans i ett litet hus i ett kollektiv som heter Ljuskällan. Det är 10-12 hus som tillsammans sköter om gården, djuren, trädgårdsland och växthus.
Mitt i Göteborg bor Anna och Staffan med sina tonårssöner och hennes klimatångest växter. Hon läser och tar till sig allt hon kommer över och fortsätter träffa Frida. När Anna blir erbjuden att få flytta in i ett av husen i kollektivet övertalar hon Staffan och de flyttar ut. Här finns få moderna bekvämligheter. Och absolut inget wifi! Staffan är inte helt nöjd med livet, medan Anna mest skäms över has beteende. När sedan kollektivets ledare, kliver in i sammanhanget så väcker det känslor, på olika sätt.
Det är en bra skildring från en vanlig medelklassfamilj. Sådär lagomsvensson; tillhopa sen skoltiden, två barn, villa i utkanten av stan men tillräckligt nära för att nå allt. Väldigt aktuell i samtiden, med klimatet och vad man kan göra för att räcka till. Anna och Staffan har helt olika syn på detta. Anna ser att det enda rätta är att flytta ut på landet och minimera sitt klimatavtryck, medan Staffan är mer pragmatisk och ser att det kan ju inte alla göra, då stannar ju hela samhället! Jag gillar att båda sidorna i debatten lyfts och att det inte blir moraliserande. Det blir lätt bara det ena eller det andra, liksom.
Jag gillar inte riktigt slutet. Men det kan jag ju inte skriva så mycket om. Anna är ganska egoistisk och vill inte riktigt se hur det faktiskt påverkar sönerna att flytta ut i obygden. Och Staffan. Något har han gjort i en tidigare bok det är ganska tydligt, men eftersom jag inte läst den så känns det som att det är något som saknas. Inte för bokens sammanhang, men det är vissa hänvisningar till att han faktiskt betett sig ganska illa och det som hänt är orsaken till att han går med på att flytta på familjen.
En bok med snygg språkmelodi och väldigt aktuellt grundtema.
I år så skulle Agatha Christie ha fyllt 130 år. Denna bok är skriven som en hommage till henne. Och det är en mycket bra skriven hyllning! En en mysig pusseldeckare med både Helena Waller och Emma Lundgren i varsin huvudroll. Den släpps idag och jag har haft förmånen att få läsa den lite på förhand.
På Västgöta universitet förbereds en stor deckarfestival som kretsar kring Agatha Christie, med två av Englands största Christie-forskare, Barbara och Donald Adams, som föreläsare. På invigningsdagens morgon är det något lurt med annonsen i lokalpressen. Ett par extra rader ur en av deckardrottningens böcker. Är det ett skämt? När en person vid middagen på kvällen dör så inser alla att det var på riktigt!
Det är mycket som händer, som det ska i en pusseldeckare. Hemliga brev hittas, avslöjas och bråkas över. Vem äger rättigheterna? Och vad vill Barbara och Douglas? John, den engelske journalisten, som av en händelse är i Skövde för att hjälpa Frida på tidningen igång med en ny typ av kultursidor. Hur kommer det sig att han är där just nu? Och hur kan Frida få reda på så mycket saker om mordet? Så fort? Eftersom Filip, poliskommisarien, är med på middagen får hans kollega Douglas ta över letandet efter mördaren. Han är lite brysk och det går väl inte riktigt som de tänkt sig.
Kristina Appelqvist har skrivit en mycket fin hyllningsbok kring Agata Christie. Lätt att läsa, men väldigt svårt att komma fram till vem som är skyldig. Precis som det ska vara.
Tolvåriga Vanessa lever med sin pappa sedan hennes mamma flyttade ut. Hon tror inte på spöken, men ända sedan hon var och fikade med sin mamma i Borgvattnets prästgård och hörde berättelserna så är hon lite nyfiken. Huset sägs vara ett av världens mest hemsökta hus. Och vad skulle vara bättre för att höja tittarantalet för sin YouTube-kanal än filma i ett hemsökt hus? Under höstlovet drar hon dit- olovandes- med sina kompisar Abbe och Martin. Med filmkameran som hon fått av sin mamma hoppas hon kunna dokumentera någon av sägnerna kring huset. Att fånga ett spöke hade varit coolt.
Det blir inte riktig som de tänkt sig. De ser spöken. Och när hon inser att hon fångat det i kameran, inte bara på filmen utan faktiskt fått med det hem, så blir det riktigt läskigt..
Jag tycker faktiskt det är en riktigt läskig bok.. Men den funkar att läsa dagtid.. 🙂 Och jag har rätt svårt att förstå att det är en bok för kidz i 9-12 års åldern. Men de läser kanske inte på samma sätt som vuxna?
Det är den första boken i en trilogi. Den andra kommer under våren. Det ska bli spännande att läsa fortsättningen.